Idag vaknade jag med en låt på huvudet (givetvis) men idag överröstades den av min tinnitus. Min tinnitus har jag haft i snart 13 år och den är svår att lära sig att leva med. Den finns där, från första stunden man blir medveten på morgonen tills jag somnar på kvällen. Vissa dagar går det helt OK att leva med den, vissa dagar är bara för jäkliga. Idag är det för jäkligt. Tinnitusen sitter hela tiden på vänster öra, den är stark och högfrekvent, som ett högt o skärande testljud från TV´n. Högst av alla ljud är ett flimrande eller ett glittrigt brus. Ibland känner jag det som att allt det där glittret samlar ihop sig till en stråle, ett koncentrat som går i raksträcka genom huvudet. I så fall är tinnitus än vanligt, fast kanske inte högre i volym. Som bäst är mitt ljusaste tinnitusljud luftigt brusande glittrigt, lite \'hårdare\' och värre är det som om samma ljud är mer av ett vinande och som värst den där strålen, som en syl, som om brusglittret samlade ihop sig istället för att vara utspritt i en svärm.
Till detta ska läggas en hörselnedsättning på höger öra som tar bort en del av ljudomfånget. Man brukar alltid säga att det inte finns något som inte har något gott med sig men i detta fall har jag svårt att hitta en positiv sak med ljudeländet.
Första gången tinnitusen kom, var en morgon i början av 1999. Jag låg i sängen och läste tidningen när det skärande ljudet tonade upp inuti örat eller i huvudet. Efter den dagen har det aldrig varit tyst.
Jag kan sakna tystnaden. Jag kan sakna mitt musicerande som jag till en del fått försaka pga av detta. Orsaken till ljudet vet jag inte men jag misstänker att musicerande under många år samt en period av lätt depression kan ha varit den utlösande faktorn.
Jag får säkert anledning att återkomma till det här med ljud eller missljud någon annan gång.
Nu ska jag åka o handla och ringa min bästa vän o se hur han mår.
LPHFD måndag 24/10:
Keep On Walking med Salem El Fakir
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar