Ordet kanske ska vara vanlig. Varför ska jag skriva en blogg, jag som är så vanlig. Fast så är det förstås inte, alla är vi unika - var o en på sitt sätt. De som känner mig vet att jag inte är vanlig. Jag tänker heller inte vara vanlig - jag är jag och det kan ingen ändra på och jag vill heller inte ändra på det. Så här kommer en vardagsblogg från en alldeles unik människa.
Vallaskogen Linköping
lördag 20 oktober 2012
Lång dags färd mot natt
Uppstigning 0630, mörkt, dimmigt och regnigt. Tyst o lugnt på hotellet, vi är nästan ensamma i den stora matsalen där vi går loss på allehanda lax och nutella. Några varma timmar senare är vi i Düsseldorf, hinner gå en runda på den lilla flygplatsen innan det är dags att boarda det något större planet som ska ta oss till Miami. Barnen är nöjda över underhållningen på de små skärmarna i stolsryggen framför. När jag skriver detta har vi suttit i åtta timmar och det börjar kännas lite smak av trä i rumpan. Vi väntar på andra omgången mat innan vi ska landa, ca klockan 17 lokal tid (23 på kvällen i våra trötta kroppar). Ska bli spännande att se hur länge vi kan hålla oss vakna i kväll, vill gärna dra ut på drygt att slippa att vakna runt 3-hugget i natt. Återkommer om hur vi lyckades. Ett litet tillägg, sista maten serverades 21.30 på flyget, då var Hilda helt förbi av trötthet o hunger så allt kom upp lika snabbt igen. Hon är inte mycket att hänga i julgranen men nu är vi framme på hotellet och båda barnen somnade innan de la ner huvudena på kudden. Nu ska jag också sova, klockan är 20.30 här men kroppen säger 02.30. God natt !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar